Ett par dagar har gått och jag mår. Saknaden och tomheten slår mig i ansiktet titt som tätt. Jag är glad, lycklig att ivan är med iris nu, att de äntligen får vara tillsammans i all evighet. Men saknaden av dem båda kommar aldrig lämna mig.

Jag är omringad av personer som jag älskar, som bryr sig om mig. Som ringer och frågar hur jag mår och accepterar inte att jag ska sitta hemma själv. Jag är så tacksam. Idag ska jag träffa Carro för andra gångnen denna vecka, vi ska åka och pyssla lite i sthlms förorter (inte alla av dem men ett par) Vi ska fira, Fira lyckan. Vi ska tänka på annat och "shoppa" (för mig blir det inte så mycket med shopping, jag ahr en lista, en fjärutlösare till kameran ev ett stativ till kameran, en jacka och en kläning. de är allt. tror ni att jag lyckas?

Tack, Mamma&Pappa, Mormor&Morfar, Carro & Hampus, och mina systrar för att jag har alla er;)

Fröken

PS.På lördag har hampus lovat bort hela dagen för LOPPIS;)