Nu beger jag mig till min favorit plats på denna jord, jag ska åka hem.
Hem till mina rötter, jag känner mig mera som en dalkulla än en stockholmare.
Denna gång åker jag inte upp med ett leende på mina läppar utom med tårar i mina ögon.

Jag känner att jag är snart på fötterna igen, jag har mycket gott som väntar. Jag behöver bara få gråta ut, säga farväl och minas vilken underbar tid vi haft tillsammans!

Imorgon kommer mitt hjäta gråta mera än vanligt!

Fröken